Vet inte riktigt hur jag känner just nu, igår blev det mest att torka upp efter tårarna. Mitt rum var som nya Mälaren. Jag var ute och gick med Pepsi en sista gång i Munktorp, vi gick till fotbollsplanen och sprang mest ikapp och bara gosade i det blöta gräset. Jag struntade i om jag skulle ramla och skrapa upp knät ännu mer eller om det såg ut som att jag hade kissat på mig.
Är hemma från skolan mest för min egen skull idag, men jag ska endå komma på gyman och springa 2 varv så jag får något betyg i idrott.
Men nu kan jag iallafall konstatera att Pepsi är avlivad. När klockan var 09.00 så fick han flyga upp i himlen.. Kommer att bli så tomt, ingen som står och hoppar vid dörren när man kommer, ingen som vaktar när jag duschar, ingen som kommer alltid överlyckligt hoppande som en studsboll emot mig, ingen som ska jaga bort katten när hon kommer innanför dörren, ingen som skäller när man går ner för trappan, alla ensamma dagar utan dig. Så ensamt.
Har tagit 1 timme att skriva detta inlägg, mormor får nog nya Atlanten i hennes vardagsrum.. Varje gång jag tittar på klockan så får jag korta panikattacker och hyperventilera i typ 1-2 minuter. När jag ska sluta kolla på klockan, nu har Pepsi varit död i 1 timme och 11 minuter.. Om 1 timme måste jag börja gå upp till Kabbeskogen och springa två varv i skogen, 3.2 km är det har jag för mig.. Mitt mål är bara att komma runt och få iallafall ett E, sen som jag kanske får världens sämsta så får jag väl ta och prata med Ann-Marie om jag får springa om det någongång..
Är hemma från skolan mest för min egen skull idag, men jag ska endå komma på gyman och springa 2 varv så jag får något betyg i idrott.
Men nu kan jag iallafall konstatera att Pepsi är avlivad. När klockan var 09.00 så fick han flyga upp i himlen.. Kommer att bli så tomt, ingen som står och hoppar vid dörren när man kommer, ingen som vaktar när jag duschar, ingen som kommer alltid överlyckligt hoppande som en studsboll emot mig, ingen som ska jaga bort katten när hon kommer innanför dörren, ingen som skäller när man går ner för trappan, alla ensamma dagar utan dig. Så ensamt.
Har tagit 1 timme att skriva detta inlägg, mormor får nog nya Atlanten i hennes vardagsrum.. Varje gång jag tittar på klockan så får jag korta panikattacker och hyperventilera i typ 1-2 minuter. När jag ska sluta kolla på klockan, nu har Pepsi varit död i 1 timme och 11 minuter.. Om 1 timme måste jag börja gå upp till Kabbeskogen och springa två varv i skogen, 3.2 km är det har jag för mig.. Mitt mål är bara att komma runt och få iallafall ett E, sen som jag kanske får världens sämsta så får jag väl ta och prata med Ann-Marie om jag får springa om det någongång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lkjh