Ridningen

Blev en 30 minuters ridning idag, Amadeus presterar ju bäst så :)

Vi tog mycket  galopp och arbetade igenom honom där, han var lätt och vi fick en såndära känsla när man verkligen inte vill hoppa av! 

Var riktigt blött i vissa delar av paddocken så vi fick passa oss vart vi red :)

Sötig Bild, imorn blir det nog lite bilder på Amadeus nya outfit! :D

Lite mera bilder från igår :)

"nyss" kommit hem från västerås, ni vet nog redan vilka jag var med. Gick iaf till gården och va där ett tag, orkar inte berätta mer för nu är jag trööööttt och ska sova.. :)

Snaabbt inlägg

Vaknade typ vid 12 idag, mobilen urladdad å allt. Mamma hämtar upp mig vid 2 och då drar jag till stallet direkt och rider Amadeus, sen efter insläppet så åker jag och Karro till Västerås och är med Manne och Andy medan mamma går lite. Antar att de vill ha sitt godis :p

Bilder från gårdagen

Tråkigt inlägg, jag vet

Igår blev det mest lugn dag, Karro hjälpte mig i stallet och sen red vi ut med Katja i skogen.
Senare skulle vi åka upp å möta Andy å Manne vid skolan å sen drog vi till Karro. Gjorde inte mer än att mysa å kolla lite på film, var tvungen att gå hem vid 9 för ja skulle ju åka sen vid 2.

Skriver och visar mer senare vad jag har köpt :p
Får bli en stiilig gammal bild på mig och fina lollo <3

Min och Amadeus tid hittills del 3

Nu när jag ändå är igång så kör jag på en del 3.. (döper om den till "Min och Amadeus tid hittills")

Efter mycket si och så, markträning och visande ledarskap kunde jag få tag på honom! Dock tog det ju "bara" 40 minuter... Jag tyckte det var helt meningslöst att bara stå mitt i en hage och se på när en häst håller på att bralla ur när man tar ett steg åt något håll. Det hära gick inte längre, jag fick lära mig nya saker av mig själv, jag började läsa av hans kroppsspråk, utmanade honom lite för att se hur han reagerade på olika saker och jag läste mycket tips på internet. Internet gav mig tyvärr inget bra svar på hur jag kunde få in honom, allt det där hade jag ju redan läst 10000 gånger om och det fungerade inte ens. Vart tog den lilla snälla hästen vägen?
När jag väl hade forskat hans kroppsspråk och visste hur han fungerade hade vi kommit en bra bit på vägen, nu tog den endast 15 minuter att få in honom. När några veckor hade gått och nu kom han faktiskt fram till mig!

Men strax därefter dök nästa problem upp, när jag väl hade förstått mer vad ridning gick ut på, nu vet, att hästen ska gå rätt, att den ska kunna si och så och de och de och blablabla så ställde jag alldeles för höga krav på mig själv och Amadeus och då kan ni ju gissa redan nu vad som hände.. vi backade fleeera steg bakåt.. allt gick bara piss, varje ridpass. Jag kunde inte ens galoppera på en volt utan att han skulle sparka, jag kunde inte hoppa upp i sadeln innan kan kunde bara sticka iväg. Antingen stack han iväg när jag ställde ner pallen, eller så "skenade" han iväg en liten bit när jag hade kommit upp ur sadeln. (fan att jag inte kollade upp hans rygg eller sadeln då..... vi kollade upp om sadeln satt bra nu i sommras och nu när amadeus ska få sin vaccination så ska vi kolla upp så allt är bra med ryggen)
Och det värsta av allt var ju att jag inte kunde rida, jag trodde att jag var sååå braa och "proffsig" när jag hade kommit till ett sånt lyxigt stall och fått äran att hjälpa till där och rida hästarna. Men jag kunde ju inte ett piss, jag hade aldrig i hela mitt liv ställt upp i en klubbtävling, jag hade aldrig haft en privatlektion och knappt hoppat något. Jag kunde inte grunderbna i hoppning, jag sket i ridningen om det var hoppning på schemat för jag var så rädd, rädd för att misslyckas, rädd för vad de andra skulle tycka om mig. På ridskolan försökte jag inte ens rida, jag ville bara lulla runt där och knappt ta tag i tyglarna. Jag fick avbryta övningar och komma in till mitten igen så ridläraren kunde visa att jag kunde faktiskt ha kontakt på tyglarna utan att jag gjorde illa hästen. Jag slutade på ridskolan. Jag hatade verkligen allt och alla, jag tvingade mig själv att åka dit varje gång.. så jag slutade precis när en termin hade börjat och vi hade redan betalat. Jag totalvägrade åka dit igen, jag ville aldrig tillbaka (fråga mig inte varför).

Allt jag ville ha var Amadeus,  även fast allt gick skit så älskade jag honom. Även fast mina fötter fick lämna marken många gånger när jag skulle tränsa, även fast jag inte kunde tränsa själv. Även om han kunde dra ifrån mig och gå rätt ut och mosa allt som var i hans väg, han var så sjukt respektlös och struntade i allt. 

Hur jag träffade Amadeus del 2

Första gången jag satt på hans rygg red vi i skogen, alla gångarter. Galopperade uppför backar osv. Han la till ett bocksprång ca 2,5 m upp i luften när det blev som jobbigast. Jag kommer ihåg hur kul jag tyckte att det var och att jag hade ett stort leende på läpparna och skrattade hela tiden. 

De 5-7 första gångerna jag red honom var det bara i skogen. Det kändes så mäktigt när jag skulle få skritta av honom i paddocken. Han hade absolut ingen kondis alls! Blev svettig innan vi hann fatta galopp. Men han kämpar och gör sitt bästa av det, man fick planera efter det han kunde.

Jag som ryttare kunde inte ställa några kvar på honom eftersom han var 3 år och nyss inriden. Han ramlade in i galoppen och då var jag ju bara van med små ponnyer på ridskolan.

Det var svårt att anpassa efter det han kunde, skritt, trav och galopp b.la volet och serpentiner. Jag var van med en ridlärare som berättade allt vad jag skulle göra, hästar som redan kunde allt utan att man knappt gjorde något. Jag hade gått över "från allt till inget". Nu satt jag ju på en unghäst, nyss inriden, kunde inte ett skit och jag hade endast ridit på en storhäst 3 ggr innan, (travat och galopperat 1 gång med storhäst annars bara skrittat). 

Vi fick lektioner av Maria och det blev mycket bättre i våran ridning. Allting gick skitbra och vi stärkte vårat band, till slut så blev det sommar och gräset växte och Amadeus blev svår fångad,  vissa dagar kunde jag inte få tag på honom så dom dagarna blev det ingen ridning. ingenting gick! Man kunde inte få in han någon gång, men inte ens skramlande mat hjälpte.
Mamma blev tvungen att hämta honom när han blev lite lättare för han går fram till folk han inte brukar träffa, jag kunde inte ens komma 30 m nära honom.

(min favoritbild)