Ronja & Amadeus

Förlåt för dålig uppdateee men sån är jag nu, jag orkar inte sitta å skriva tusen inlägg varenda jäkla dag. 

 

Vaknade typ mellan 7-9 imorse men låg kvar i sängen till typ 1, hade bara ingen ork i kroppen för att resa mig upp. 

Jag å Amadeus stod mest och myste lite i hagen innan vi skulle pulsa igenom massa lera och skit..

Det finns en anledning till varför jag inte borstar svansen allt för ofta med pälsglans osv, det tog 30 minuter för mig att borsta ut den och ta bort all lera. Stod väl i 1,5 timme och bara borstade honom men satt mest på en pall och lutade mig emot amadeus när jag borstade.

 

Det blev mycket för amadeus idag, först gick jag lite med honom i paddocken och kollde så jag hade kontroll över honom, sen fick han bli lite longerad. Så sjukt stolt över min lilla bubbee! Han travar direkt när jag bara smackar en gång, samma med galoppen i ena varvet! Var hur förvånad som helst när jag bara såg honom galoppera för en liiiten signal. 

Sen då? Jo nu tog vi tag i att han inte får gå iväg när jag sitter upp, när han fick bekanta sig med en sockerbit så ställde jag ner den vid sadelläget, klappa, ställde en fot på sockerbiten, klappa, ställde mig direkt på sockerbiten och klappa. När jag började trycka på hans rygg och lutade lite på honom så reagerade han och tog några småsteg framåt. Men efter några gånger i samma upprepning hoppade jag upp och blev förvånad igen, han stod helt stilla ända tills jag sa till att det var ok att gå framåt och ut på spåret. Han drog sig mot ingångenmen efter ett tag med mycket volter och halter så lyssnade han bra. 

 

Jo varför var detta så häftig känsla idag? Jag red i repgrimma och hade bara en longeringslina som stöd till nödhjälp. Han är 5 år och är såhära duktig! För ett år sedan (ja nu börjar jag igen med mitt tillbakasnack) så red jag på starka bett som pessoa för annars "kunde jag inte" hantera honom, hååårt spända nosgrimmor och nötade med intensiva pass i paddock och ridhus varje dag. Jag kanske red ut 1-2 ggr i månaden och red aldrig på gärden eller i hagar för då blev han så stark och pigg, vilket ledde till att jag blev rädd. 

Hade någon sagt till mig för 1 år sedan att jag skulle sluta som en skogsmulle, kunna longera min egna häst utan massa bockningar mot mig och stegringar, att rida löst i en paddock nära en bilväg, rida ut i repgrimma och tyglar, rida barbacka, kunna gå över pressenning och ha den på sig, leka med en stor boll, rida på ett väldigt milt bett och kan hantera honom, att jag inte stressar upp mig och blir så förbannad varje ridpass så jag börjar gråta för jag hade så "dålig häst" när det var egentligen jag som inte kunde rida och framför allt att vi har fått ett mycket starkare band till varann så hade jag skrattat så mycket så jag hade pissat på mig, för det dära var ju helt omöjligt att klara av med denna häst!? Jag kan skriva en hel bok hur mycket som har förändrats med amadeus, nej då är det inte bara massa possetiva saker utan även negativt som har uppstått allt eftersom.