Jaag döööör så drygt det är. Finns ingenting å göra typ, känns som att klockan är 3 på natten men icke.. Vaknade och låg halvt döende, kallsvettades och kunde knappt prata. Hosta och sånt skit är oxå med på tåget... Men det var bara att kliva upp, åka upp till stallet, jaga häst i lera, mocka och fixa allt i stallet + hästen.
Red iväg mot Katja men Amadeus var helt crazy, kastade sig bakåt och skulle tillbaka till stallet. Han stod på bakbenen flera gånger och han har nog adrig stegrat så högt med ryttare på ryggen förut.. han for ut på åkern och skyggade och flåsade mot skogen hela tiden. Är förvånad hur jag själv kunde hålla mig lugn och sansad och mjuk i handen hela tiden, som tur var smittade mitt lugn på amadeus sedan och det gick att gå framåt.
Sen när Katja kom gående mot mig med Robban brevid var det ju något som inte stod rätt till. Hon hade inte kommit upp på hästen för Robban hade bara stått och snurrat runt och stirrade mot skogen, han hade inte ens ätit sitt kraftfoder igår och i morse utan hade bara snurrat runt i boxen och kollat mot skogen.
Det är synd när vi människor inte kan förstå vad som händer i hästarnas huvud ibland, de ser och hör saker starkare än oss ju.
Vi red iallafall i deras paddock och det gick knappt att rida runt ett helt fyrkantspår för Amadeus blev knasig så fort vi närmade oss det hållet mot skogen. Både Ampe och Robban bockade i början men efter en ordentlig tillsägelse, det fanns två hinder som vi hoppade. På ca 50-60cm, Katja hjälpte mig och berättade hur jag skulle göra.
Värmde upp på enstaka hinder och Amadeus flög galant över det! Sedan gjorde vi en övning, att jag hoppar ett hinder, ställer och galopperar en halv volt, ställer honom rak några meter innan hindret och hoppar och sedan galopperar rakt några meter innan jag ställer honom igen, så det blev liksom nästan en volt vi hoppade i.
Vi avslutade när det gick felfritt och jag kände att jag hade kontroll på allt, duktiga Amadeus! Vid dessa tillfällen kan man inget annat än att älska honom!
Fick reda på att jag får komma dit när jag vill och rida i deras paddock! Det var bara att säga till Katja så kunde hon komma ut och hjälpa mig när jag ska hoppa! Fick ett stort leende när hon sa att jag var välkommen dit och rida.
Ett svettigt, trött ekipage skrittade hemåt utan problem med glada miner!
Red iväg mot Katja men Amadeus var helt crazy, kastade sig bakåt och skulle tillbaka till stallet. Han stod på bakbenen flera gånger och han har nog adrig stegrat så högt med ryttare på ryggen förut.. han for ut på åkern och skyggade och flåsade mot skogen hela tiden. Är förvånad hur jag själv kunde hålla mig lugn och sansad och mjuk i handen hela tiden, som tur var smittade mitt lugn på amadeus sedan och det gick att gå framåt.
Sen när Katja kom gående mot mig med Robban brevid var det ju något som inte stod rätt till. Hon hade inte kommit upp på hästen för Robban hade bara stått och snurrat runt och stirrade mot skogen, han hade inte ens ätit sitt kraftfoder igår och i morse utan hade bara snurrat runt i boxen och kollat mot skogen.
Det är synd när vi människor inte kan förstå vad som händer i hästarnas huvud ibland, de ser och hör saker starkare än oss ju.
Vi red iallafall i deras paddock och det gick knappt att rida runt ett helt fyrkantspår för Amadeus blev knasig så fort vi närmade oss det hållet mot skogen. Både Ampe och Robban bockade i början men efter en ordentlig tillsägelse, det fanns två hinder som vi hoppade. På ca 50-60cm, Katja hjälpte mig och berättade hur jag skulle göra.
Värmde upp på enstaka hinder och Amadeus flög galant över det! Sedan gjorde vi en övning, att jag hoppar ett hinder, ställer och galopperar en halv volt, ställer honom rak några meter innan hindret och hoppar och sedan galopperar rakt några meter innan jag ställer honom igen, så det blev liksom nästan en volt vi hoppade i.
Vi avslutade när det gick felfritt och jag kände att jag hade kontroll på allt, duktiga Amadeus! Vid dessa tillfällen kan man inget annat än att älska honom!
Fick reda på att jag får komma dit när jag vill och rida i deras paddock! Det var bara att säga till Katja så kunde hon komma ut och hjälpa mig när jag ska hoppa! Fick ett stort leende när hon sa att jag var välkommen dit och rida.
Ett svettigt, trött ekipage skrittade hemåt utan problem med glada miner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lkjh