Som man har märkt har det blivit världens hysteri om detta repotage som Hippson la ut idag. ( http://www.hippson.se/artikelarkivet/hoppning/linnea-ericsson-jag-rider-aldrig-utan.htm )
Jag har själv inte hunnit med att läsa hela artikeln men jag har läst på andra sidor om denna dansa ryttare Linnea Ericsson. Hon är tydligen en väldigt skicklig unghästutbildare, men hon använder sig av gramantygeln varje gång hon rider för att hästarna ska redan från början komma i rätt form. Hon använder sig även av denna när hon hoppar, det enda som var bra i detta sammanhang är att hon knäppet upp gramantygeln så den lätt kan glida ur bettet ifall någonting händer.
Hästarna får gå i en skrittmaskin varje dag, ifall vädret tillåter får de gå i en hage (annars får de stå i box???) . Om en häst är rätt tittig så får den hoppa flera gånger i veckan medan de andra mindre tittiga hoppar 1 gång varje vecka. Men varför inte rida ut så de får lära känna sig vad som finns utanför en bana/paddock? Detta gör så att hästarna blir lätt rädda för olika saker.
Hon är rädd för att ramla av när hon rider ut, för hon inte vill riskera att hon blir t ex avkastad när en häst blir rädd för något. Men frågan är ju hur kan man vara skicklig unghästutbildare ifall hästarna bara får nöta på banan och gå i cirklar i en maskin? Hmm.. Inget ställe jag skulle vilja skicka Amadeus till iallafall.. Menmen, det dära med graman bryr jag mig inte, det ser ut som att hon kan hantera det. Men när det gäller att aldrig rida utanför en paddock blir jag lite.. u vet jag ju så klart inte vad det heter men ni förstår nog ändå.
Läs allra sista grejen på reportaget, DET tycker jag var bra sagt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lkjh