Eftersom Amadeus ville gå i skogen förra gången så nu fick han som han ville! Dock kan jag ju inte skogen så bra. Resultatet blev att vi gick en bit i slutet av "Lunken" (på min förra skola gick vi alltid typ en mil i skogen en gång per år). Vi red ju på en stor stig och då skulle jag bara se vart man kom om jag svängde höger. Så den lugna ridturen blev istället miljöträning för Amadeus och mig! Vi stötte på läskiga motorcyklar och skåpbilar som körde 120km/h förbi oss, eller ja de som körde motorcyklarna var snälla och tog en fika vid vägkanten! :D Vägen ledde såklart till en stor bilväg så det var bara att vända igen. Men tillslut hittade vi rätt! Tror att jag aldrig har varit så glad att komma till Törunda som jag var nu :)
Amadeus var för övrigt pigg och glad, ville trava hela tiden så vi travade ganska mycket. Får ha bett på honom nu och körde utan nosgrimma. Han tyckte det var jätte konstigt i början och gapade mycket, smt försökte lägga över tungan.... HAHA, glöm det för det är ett rakt och de kan han inte lägga över tungan på! ›:D Men den så var han helt stilla i munnen och jag red bara med raka tyglar när vi skulle svänga in vid kyrkan/mot plätten då han absolut INTE ville gå dit så när han tillslut vände käpprätten och trava iväg blev Ronja sur och tog mer i bettet än vad det var tänkt ( hade tänkt att bara skritta på långa tyglar så han börjar vänja sig med bettet nu) och när han precis skulle vända igen så vart jag snabbare med skänkeln och tryckte fram honom. Sen hade han större respekt för mig och gjorde allt jag kunde & lyssnade verkligen jättebra på skänkeln! :)
Ronja Glad Meniska Nu :D (ja jag vet hur människa stavas..)
Amadeus var för övrigt pigg och glad, ville trava hela tiden så vi travade ganska mycket. Får ha bett på honom nu och körde utan nosgrimma. Han tyckte det var jätte konstigt i början och gapade mycket, smt försökte lägga över tungan.... HAHA, glöm det för det är ett rakt och de kan han inte lägga över tungan på! ›:D Men den så var han helt stilla i munnen och jag red bara med raka tyglar när vi skulle svänga in vid kyrkan/mot plätten då han absolut INTE ville gå dit så när han tillslut vände käpprätten och trava iväg blev Ronja sur och tog mer i bettet än vad det var tänkt ( hade tänkt att bara skritta på långa tyglar så han börjar vänja sig med bettet nu) och när han precis skulle vända igen så vart jag snabbare med skänkeln och tryckte fram honom. Sen hade han större respekt för mig och gjorde allt jag kunde & lyssnade verkligen jättebra på skänkeln! :)
Ronja Glad Meniska Nu :D (ja jag vet hur människa stavas..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lkjh